Casual Friday of Sweden

Idag är det den sista dagen på Casual Friday för mig. Allra sista praktikdagen.

Jag har varit här sedan i början av september, så det känns rätt sorgligt att behöva lämna kontoret för sista gången. Det är svårt att sätta ord på det på något sätt. Jag har varit med om mycket, jag har lärt mig mycket och jag har träffat många trevliga människor. Det är ju trots allt tre månader sedan min första dag. Då var jag nervös och förväntansfull, och kanske lite blyg också. Det är konstigt egentligen, hur man kan vänja sig vid en ny omgivning och miljö så fort. Redan efter första veckan hade jag fått in rutinerna som gäller här. Efter bara ett par veckor kände jag mig som en i gruppen och det är minst sagt en härlig känsla.

Jag har haft roliga uppgifter, både att skriva blogginlägg och en del annat. Att skapa en moodboard, att fotografera nya bilder till webshoppen, att följa med på säljmöten, att göra musiklistor… jag har fått vara med om en hel del. Jag har lärt mig en del också förstås. Om kläder, textiler, marknadsföring och allt möjligt.

Att först spendera fyra arbetsveckor här och sedan varje torsdag och fredag under resterande delen av terminen har varit intressant och roligt. Jag vet inte hur jag skulle kunna summera alltihop. Jag skulle kunna berätta om de långa diskussioner som uppstått om massvis av olika filmer, jag skulle kunna berätta om alla historier Niklas delat med sig av, jag skulle kunna berätta om alla idéer jag har fått genom att praktisera här, jag skulle kunna berätta om kreativiteten som finns härinne på kontoret, jag skulle kunna berätta om alla roliga framtidsplaner Niklas har för Casual Friday. Det finns mycket jag skulle kunna berätta, men det skulle vara svårt att få ner allt.

Därför vill jag mest tacka för mig och för den tiden jag har haft här på Casual Friday. Mitt uppdrag som utsänd spion från John Bauer-gymnasiet är slutfört. Det har varit lärorikt och roligt under hela vägen. Nu tror och hoppas jag att vägen för Casual Friday kommer att bli likadan; lärorik och rolig, men framförallt fylld av kreativitet och framsteg.

Hejdå, Julia

Global Organic Textile Standard (GOTS) är en internationell märkning för kläder och textil. Den ska göra det lättare för konsumenter att välja produkter där man tagit hänsyn till både miljö och socialt ansvar i hela tillverkningsprocessen.

Märkningen GOTS innefattar stränga regler för användandet av kemikalier både i odling och i beredning. Det finns även krav på hur arbetsmiljön ska se ut för de som arbetar i de olika leden. Några utav kriterierna är att:
-textilvaran ska vara tillverkad av ekologiskt odlade fibrer
-producenterna tar ansvar för både miljön och arbetsförhållanden i tillverkningsprocessen
- de färdiga textilprodukterna får inte innehålla några hälsoskadliga ämnen
-de färdiga textilprodukterna måste uppfylla kvalitetskrav för tvättäkthet, krympning och slitage

Det finns två olika märkningar inom GOTS. Den ena innebär att textilen måste innehålla minst 70% ekologisk fibervara och den andra kräver minst 95% ekologisk fibervara.

Genom att köpa kläder som är ekologiskt odlade bidrar du till en bättre miljö och hälsa. I de länder där bomullen odlas och kläderna produceras bidrar detta till en friskare miljö och mer hållbar utveckling, eftersom att odla ekologisk bomull innebär att man hushåller med naturresurser för att minsta möjliga skada på miljön ska uppstå, att bevara jordens bördighet på lång sikt och att skapa största möjliga återcirkulation av näringsämnen. Du bidrar till en bättre hälsa för de människor som arbetar inom textilproduktion och även till att förbättra den globala miljön.

Igår hörde jag lite skvaller här på kontoret. Lite smygprat, där det avslöjades information som jag tänkte dela med mig av lite grann. Niklas och Daniel diskuterade vårkollektionen, som så många gånger förr. Jag har varit involverad i många av dessa diskussioner och det är minst sagt roligt; att spåna nya idéer och försöka utveckla det man kommer fram till. Men det jag hörde igår är något som rör alla som gillar Casual Friday. Alla som längtar efter våren. Alla som tycker att vinterhalvåret mest är något som måste genomlidas, med några små ljusglimtar som jul och nyår.

Casual Fridays vårkollektion kommer bli riktigt bra, det kan jag garantera. Det kan jag faktiskt lova! Med härliga pastellfärger och snygga tryck byggs en klädsam T-shirt-kollektion upp. Lägg till några kortärmade farfarströjor, även dem i pastellfärger, några avslappnade men snygga skjortor med matchande linneshorts och en hel bunt med mysiga tjocktröjor, så har du vårkollektionen i stort. Diskussionen gällande vilka färger tjocktröjorna ska ha förs dock fortfarande. Men det lutar åt en snygg tvåfärgad matchning, i sann Casual Friday-anda…

/Julia

Den här morgonen började med att Niklas och jag försökte ordna någon slags fotostudio. Jag skulle nämligen få äran att fotografera deras plagg. Vi snodde pingisbordets rum och tänkte först fotografera alla plagg uppifrån. Den tanken släppte vi dock rätt fort, när vi insåg att det inte skulle gå att ta bilder rakt uppifrån. Jag föreslog att vi skulle använda oss av provdockorna istället och Niklas sa att det var tur att jag var där och kom med så bra idéer. För att få en snygg bakgrund tänkte vi sätta upp en svart filt på väggen. Jag föreslog nålar men istället hämtade Niklas en häftpistol. Det gick ju bra mycket fortare! Så filten sattes fast ordentligt, sedan började jag plocka fram alla plagg jag skulle fotografera. Bara det var ju ett litet projekt i sig. I och för sig har jag tidigare organiserat alla plagg på hyllorna efter produkt och färg, men att hitta rätt storlekar går inte alltid fort. För att nå översta hyllan måste jag dessutom stå på en stol. Det är inte lätt att vara liten.

Jag flyttade in datorn till vår egengjorda lilla studio, satte på lite bra musik och drog igång fotograferingen. Bytte plagg på provdockan, knäppte några bilder, bytte plagg igen. Så höll jag på ett tag. Sedan kom Niklas in och sa ”har du haft etiketterna på plaggen hela tiden?” just när jag var i färd med att ta bilder på den ljusblåa skjortan. Jag nickade och frågade ”skulle jag inte det?”. Men nej, det skulle jag tydligen inte. Så jag fick börja om. Men precis vid lunch hade jag fotograferat alla plagg och var nöjd och glad. Med musik och litekaffe går allt!

Julia

(Nya bilder i webshopen kommer att publiceras 1 december)

Bambuplantan
Bambu är ett miljövänligt material som tillverkas utav bambuplantan Mosobambun. Den är en av världens mest produktiva och snabbväxande växter. De kan nå en höjd av ca 22 meter på bara 45-60 dagar. Den växer ca 30-50 cm per dag och kan bli 15-30 meter hög. Med tanke på hur snabbt den växer omvandlar den mer koldioxid till syre än vad många andra växter gör. Plantan odlas helt utan bekämpningsmedel eller andra kemikalier. Den behöver inte besprutas på grund av dess antibakteriella egenskaper. Plantan är i sig vattenbäran de vilket gör att bevattning inte behövs i större utsträckning. På grund av detta är bambun känd för att just förbättra jordmånen på det land där den odlas. Bambun tillhör gräsväxter och skördas inte vid roten utan beskärs vilket också bidrar till att hålla den odlingsbara marken stabil. Ett plus är att Mosobambun är en planta som pandor inte äter, eftersom den inte har några blad de första 5 meterna av stammen. Därför behöver man inte vara orolig över att odlingen och skörden av plantan påverkar födan för den utrotningshotade pandan.

Bambu som textil
Bambu är ett material som andas och känns behagligt svalt när det är varmt och värmer bra vid kallt väder. Materialet känns väldigt mjukt och behagligt mot kroppen och faller snyggt. Tack vare sina antibakteriella egenskaper som till stor del följer med till tyget håller sig plaggen fräscha längre än till exempel bomullsplagg, detta gör dem mer hygieniska och bra för hälsan.

Det är därför vi har valt att tillverka kläder i bambu.

Vi har börjat planera inför vad som kan bli en bok med tips om vad man kan göra på fredagar. Nu är det mest idéer som samlas in och det är mycket varierande nivå på det som så här långt har hamnat på listan. Våran ambition är att det skall vara både lätta och avancerade, seriösa och roliga, långa och snabba, lite blandat alltså. Några exempel ifrån vår lista är:

- Gå till simhallen och simma i fel riktning
- Bjud på cocktail-knytis
- Gå på krogen nykter
- Ordna 90-talskväll med wok och alkoläsk.
- Bada naken i månskenet
- Lär dig svära som Kapten Haddock
- Bjud hem någon att träna tango med
- Ordna 80-tals kväll med Flygande Jakob och Hot Shots
- Klättra i träd
- Titta på en VHS film

…med mera. Vi kommer att publicera utdrag här ibland, troligtvis på fredagar. Vi är mycket tacksamma om ni vill dela med er om vad ni tycker man skall göra på just fredagar, ni vet när man är lite trött efter en vecka på arbetet eller i skolan men samtidigt är det starten på några dagar ledigt.

Bilden visar bara några skissidor från idéarbetet. Skriv gärna era egna förslag till niklas.hellstrom@casualfriday.se eller dela med er av tipsen på våran Facebook sidan. Vi hoppas ni skall vilja vara med och bidra så tack på förhand.

Vänligen, Niklas

När jag vaknade i morse ville jag verkligen inte gå upp. Med den anledningen ställde jag om klockan och sov en stund till, med förhoppningen om att jag skulle vakna lite piggare. Det gjorde jag egentligen inte, men upp kom jag. När morgonrutinerna var utförda begav jag mig mot bussen. För säkerhetsskull tog jag med mig ett paraply, för att äckligt kallt höstregn är något utav det tråkigaste som finns. Men jag slapp undan regnet. Istället hamnade jag mitt i vad som skulle kunna vara en orkan. När bussen väl kom hade redan halva jag blåst bort kändes det som. På Ölandsbron var bussen tvungen att köra extremt sakta till skillnad mot andra dagar. En Facebook-grupp kallad ”Man vet att det blåser när hastighetsbegränsningen är 50 km/h på Ölandsbron” kanske skulle vara lämplig att starta?

Väl framme i Kalmar tog jag mig till kontoret där Daniel och Niklas redan befann sig. Där drack jag en kopp kaffe innan jag och Daniel tog oss ner till stan för ett säljmöte vid tio. Vid sådana tillfällen är jag glad att man bor i en relativt liten stad och inte behöver leta sönder sig för att hitta en parkeringsplats. Parkerade och klara, tog vi oss vidare över kullerstensgatorna med Daniels extremt stora resväska. Klockan tio var vi inne på Kvasten, som var vår destination. På övervåningen där ligger nämligen butiken House som var vår hållplats för mötet. Jag, som aldrig varit därinne förut (kanske för att det är en killbutik, vem vet), kikade runt och bara tog in atmosfären. Jag hann komma fram till att jag gillade den redan innan Daniel börjat visa kläderna.

Mötet gick bra och butiksägaren Kasper verkade nyfiken på produkterna. Jag kunde avgöra med en gång vilka plagg han planerade att ta in i butiken, bara genom att stå och observera medan Daniel visade plaggen och han stod och hummade bredvid. Kände mig lite som en spion om jag ska vara ärlig. Och visst blev det som jag trodde! (Kan man få jobb inom sådant? Typ, bra på att läsa av människor och kan agera tyst spion som mest står vid sidan av och observerar? Let me know, i så fall). Butiken House kommer hur som helst börja sälja de flesta av Casual Friday’s t-shirts, sedan även luvtröjan Kenny och dessutom den omtalade bakiströjan. Ja, alltså, det är så Daniel allt som oftast benämner den, trots att det riktiga namnet är Hardy.

Därmed finns Casual Friday (snart) i två butiker i Kalmar. Den första blev Maria Retro, en nyöppnad retrobutik på esplanaden där man kan hitta koftan Vincent, rugbytröjan Barry och t-shirten Pocket Rocket.

På kontoret är det snart dags för ännu en kopp kaffe och planeringarna inför vårkollektionen är i full gång. En rätt bra dag alltså, om man räknar bort vädret! /Julia

I morse stressade jag in på kontoret, eller nej, jag stressade inte, man får inte stressa när man övningskör! Icke att förglömma. Hur eller hur kom jag några minuter för sent men Niklas var försvunnen så jag plockade upp min dator i lugn takt, satte mig tillrätta och startade datorn. Två minuter senare dyker Niklas upp med ett ”God morgon!” och jag antar att han varit ute på korridoräventyr. Jag hälsar tillbaka och låtsas att jag var där alldeles i tid. Om han ens tänker på det eller inte frångår mitt vetande dock.

Niklas öppnar med orden att han har en liten uppgift till mig. Till vänster om mig ligger det några papper som det står ”Fraktsedel” på. Värt att tillägga är att på skrivbordet ligger det en hel del papper, som bland annat är till en annan uppgift jag har, och dessutom står det fyra glas, tre kaffekoppar och två läskflaskor här. Men jag hittar rätt papper på något vänster, tur är väl det. Min uppgift blir att utifrån de fåtal kartonger med kläder som faktiskt tränger ihop sig här på kontoret plocka ut en del plagg som ska skickas iväg. Men först, måste jag ju veta vad de olika produkterna heter och hur de ser ut. Eller, hur de ser ut vet jag ju redan men vilket plagg som heter vad. 



Det hör till saken att jag har ett minne som en guldfisk. Ni vet, tresekundersminne. Niklas visar tröjorna en och en, berättar namnet, upprepar när jag frågar igen, sedan är det svart. Igen. Så där har vi det första problemet. Var femte minut får jag lov att fråga ännu en gång, vilken produkt som är vilken.



”Larry var den med kort dragkedja va?? Nää… jo… jomen så var det”



”Öhm, Kenny var den tunna tröjan? Va? Eller? Har jag rätt??”



”Bonny… Men… tjocktröja?? Lång dragkedja? Elleeeeeeeer?”



Ungefär så lät det.

Till slut (när jag skulle plocka ihop till den sista mottagaren alltså) kom jag ihåg vilket plagg som hette vad. Fick ju dock skriva lite anteckningar på fraktsedeln först… Problem nummer två dök upp under packningens gång. Alla plaggen fanns inte här på kontoret. Dessutom tappade jag bort mig själv, tröjorna, kartongerna, pennan, ja allt möjligt, hela tiden. Tog jag upp en tröja ur en kartong, som jag sedan skulle ha även i en annan storlek, hade jag redan glömt bort vilken kartong jag tog upp den ur. Sedan välte min fina klädhög som jag hade byggt upp i ett hörn. ”Tur att tröjorna är plastade i alla fall”, var Niklas kommentar då. Jag måste erkänna att jag inte är den smidigaste människan på jorden.

Men nu är allting grejat och Niklas är nere på stan för att köpa kartonger. Det fattas ju dock några plagg, men det har löst sig på annat vis! Tur det. Men det måste väl ändå betyda att plaggen är snygga…? Såklart!

/Julia

Fredag.

Femte dagen i veckan. Sista vardagen. Början på helgen.

Det börjar redan i klassrummet. Strax innan lunch blir både jag och mina klasskompisar rätt rastlösa. Vår lärare, som vi kallar för pappa Billis (från efternamnet Billmark, inte helt taget out of the blue alltså), har högtalarna inkopplade och Spotify gång. Så sätter han igång den. Låten. Den där låten som vi har spelat i princip varje fredagslektion med vår kära pappa Billis. Tonerna strömmar ut ur högtalarna och den där rastlösheten vi nyss kände är som bortblåst. När refrängen börjar sjunger hela klassen med, stämningsfullt och med glädje. Som one big happy family, liksom.

Nu är det slut på veckan

Det är dags för fredagsmy –yyyyyyyyyyyys

Sista tonen blir långdragen. Sedan skrattar vi lite grann allihop, plockar ihop våra saker och säger ”hejdå och ha en bra helg”. Det är precis så det är, när det är fredag. Sista vardagen, sista skoldagen, sista arbetsdagen. De flesta är nöjda, glada och ser framemot sin lediga stund framåt kvällen.

Jag tar bussen hemåt, med min tunga väska men med ett glatt humör. Sedan finns det flera alternativ. Flera fina fredagsalternativ, men fredagskänslan infinner sig vad för planer man än har.

Alternativ ett: Jag kommer hem, dunsar väskan i sängen och frågar mamma vad det blir för käk. Slår på datorn, sätter igång lite bra musik. Dansar loss framför spegeln och hoppas att ingen ska se mig. Myser lite med katten, sjunger högt, smsar med några fina vänner och planerar kvällen. Filmkväll, med familjen eller vänner, men filmkväll it is. Promenad till affären för att inhandla godis, skratt, galenskap, en dålig komedi och en natt där man inte slutar prata med kompisarna förrän klockan slår tre. En finfin fredag, med precis lagom mycket fredagsmys.

Alternativ två: Något klassiskt. Något jag har förknippat fredagar med sedan jag var sisådär tio år. En lite längre bussresa, hem till pappa. En kram av en glad lillasyster, en high-five av en storebror. En pappa som står vid bänken och skär grönsaker, dansar runt lite (man låtsas skämmas men egentligen blir man bara glad), skämtar, pratar. Det osar fredag. Bordet är dukat och det doftar tacos lång väg. Busar lite med lillsyrran, snackar med brorsan om förra helgens äventyr, glad över att vara hemma. Käkar tacos tillsammans allihop, sitter och pratar längre än vanligt. Sedan, en tur till affären för att inhandla chips/godis eller varför inte både och. Hänger sedan i sofforna hela kvällen, glor på TV och bara tar det lugnt.

Alternativ tre: Börjar som alternativ ett. Musiken byts ut mot partymusik och nu bryr jag mig inte om ifall någon ser mig dansa runt på rummet. Fixar håret och sminket i två timmar, käkar lite under tiden, snackar med kompisar på Facebook och peppar inför kvällen. Kollar vilka som ska ut, och vart. Byter om till något dansvänligt, fast med lite högre skor än vanligt och stressar sedan till bussen. Möter upp några kompisar hemma hos någon, lyssnar på ännu mer musik, har allsång, spelar kortspel, dricker lite vin, dansar runt och känner att det här, det kommer bli en bra kväll. Sedan drar man ut på äventyr och gör stan osäker, för att stupa i säng med onda fötter, snurrig skalle och en hes hals. Inte det mysigaste alternativet, men helt klart en underbar fredag.

Hur eller hur, finns det ingen dag som känns som fredag. Det är något som ligger i luften, något som gör att alla blir lite mer glada, lite mer öppna, lite mer positiva. Alla surrar om kvällens och helgens äventyr och smider planer. Det är något som ligger i luften.

Fredag. You just gotta love it.

/Julia

Måndag morgon och jag kliver upp vid ett klockslag som inte borde existera egentligen. Efter en lång sommar och endast en och en halv vecka i skolan har man inte riktigt kommit in i vanliga rutiner, så när alarmet ringer 05:45 vill man mest slå sönder sin mobil och somna om igen. Men det är ju inte vilken måndag som helst. Det är första dagen på första praktikveckan hos Casual Friday (releasepartyt var ju mest ett förspel).

Jag tar bussen in till stan och anländer på kontoret vid halv nio. Där sitter Daniel och Niklas och småpratar, fifflar med foldrar för höstkollektionen och förbereder sig lite smått för mötet som ska äga rum under morgonen. Vid nio hoppar vi in i bilarna och drar iväg till Nybro.

När jag och Niklas kommer fram är Daniel redan framme och har tydligen varit det en bra stund. Vi förstår inte riktigt hur det gick till, men Niklas säger att han inte alltid är så med när han kör bil. Han sitter tydligen och tänker väldigt mycket på annat. Sedan kommer han på att han kanske inte ska säga det inför mig, när jag måste åka med honom på tillbakavägen också. Daniel påpekar att ”jag slapp hamna bakom någon lastbil eller liknande, kanske därför det gick snabbare för mig att komma hit”. Niklas tittar på mig och frågar om vi låg bakom en lastbil och jag blir nästan lite förvånad, märkte han inte att vi låg bakom en timmerbil på vägen hit?

Vi går in till butiken Grattes dit Daniel redan tagit resväskan med höstkollektionens alla plagg. Om jag ska vara ärlig såg jag ett flashigt kontor framför mig, med Casual Friday i ena änden och klädbutikens ägare i andra änden av ett stort långbord. Alla hade kostym på sig dessutom och rummet var inrett helt i vitt och brunt. Jag tror jag har sett för många amerikanska filmer… Istället kom vi in i butiken och där stod ett bord som Daniel hade börjat lägga upp alla T-shirts på. Klädbutikens ägare var upptagen med att prata i telefon och en av de anställda höll på att svabba golvet.

Mitt i vårt lilla säljmöte måste ägaren öppna butiken bredvid, på grund av sjuk personal. Han ber oss följa med genom en gång i källaren. Innan vi går ner säger han att ”man måste böja sig lite ibland, det är lite trångt”. Jaha?! Vart ska du ta oss egentligen? Tänker jag. Men vi kommer ut hela på andra sidan och där fortsätter Daniel att visa kläderna. Jag, som aldrig tidigare närvarat på ett liknande möte, lyckas ändå uppfatta något jag vill tro är positiva vibbar. Och jag tror nog rätt, för när mötet är avslutat tycker både Niklas och Daniel att det gick rätt så bra.

Sedan far vi tillbaka till kontoret och lyckligtvis nog överlever jag bilfärden. Det var första säljmötet för mig det, och första dagen är halvt avklarad. Resten av dagen tillbringas på kontoret och det går lika bra där. Första dagen – check!

/Julia